Susanne

Utflyktsdag med "Jonssons". Hanna och Alva åkte med mormor på Nätra Marknad och Nils jobbade. Gissa om vi har åkt bil i de norrländska skogarna idag?! Totalt 62 mil innan vi var tillbaka i Kyrkesviken kl 00.30.  Målet var Ragunda och Döda Fallets friluftstteater, där vi skulle se ett spel/teater baserad på Shakespeares; En Midsommarnattsdröm. Vi åkte från Kyrkesviken vid niotiden och stannade till i Överhörnäs för att hämta lite kläder som kanske kunde behövas. Vidare till Djupsjö där vi mötte upp resten av Johans syskon m.resp samt svärmor. I fyra bilar åkte vi sedan mot Myckelgensjö, där vi stannade och fikade. Siri hade bakat smaskiga tekakor, som vi alla bjöds på.


 



Sedan vidare mot Junsele och Rossön, där vi tog av mot Grundsjö. På vägen dit, genom skogen, så hade någon bemödat sig med att måla ett hus av en sten. Undra vem, eftersom det bara fanns skog där?!


I Grundsjö bodde svärfar och svärmor under en period i deras liv, i början på 50-talet, när Lisa, Håkan och Birgitta var små. För övrigt kan nämnas att de åkte motorcykel dit- 5 personer!


Svärfar Hilding skulle arbeta med att bygga bostäder åt ett skogsbolag, där skogsarbetarna skulle bo. Vi hittade huset han byggt och sedan åkte vi vidare genom skog, skog och åter skog för att så småningom hamna i Hoting.


Vi hade tänkt stanna till och äta, men bestämde att åka vidare till Strömsund istället. Där åt vi på Corner- pizzeria. Plats fanns inomhus, vilket var tur för det drog snabbt ihop och började spöregna!


Efter vägen passerade vi bl.a Beppe Wolgers museum, som ligger precis utanför Strömsund. Hade ingen aning om att det fanns ett och att det låg just där. Det var skylten efter vägen som upplyste om det, men såklart blev det inget stopp, då vi inte hade planerat in det... 
I Hammerdal stannade vi till så jag kunde gå in på ICA och köpa ett par strumpor, som jag hade glömt ta med. Blev även lite färdgodis..

Innan vi nådde Döda Fallet så hanns det även med en sista fika. Var framme vid sextiden och köade då en stund innan vi blev insläppta. Fantastiskt vackert ställe! Vädret var mulet, med inslag av regn.

Här är vi på väg till entrén.


Köar för att komma in.


På väg ner mot spelplatsen.


Här syns baksidan av vridläktaren, som publiken satt på.


Läktaren tagen nerifrån Döda Fallet.

Orkestern satt högt uppe under tak och spelade.


Scenerna varierade, eftersom läktaren vred sig runt. Här syns en "del" av scenen.

Här en annan del..



..och en till, med vy över delar av Döda Fallet som ligger nere i dalgången.


Ungefär efter halva teatern blev det 25 min paus(spelets totala längd var ca 3 timmar). Vi passade då på att gå ner och titta närmare på Döda Fallet. De hade gjort jättefiffiga gångbroar. så att man lättare kunde ta sig fram- och över till andra sidan dalgången. De hade också satt upp lite olika fakta kring Döda Fallets "uppkomst". Intressant läsning!


Vy ner över fd. forsen.


Johan på en av flera gångbroar.


Gångbroarna ringlade sig som ormar over stenarna! Fanns mer läsning efter "vägen", men jag hann inte med det i pausen.









Här syns inskriptionerna av bl.a. Kung Oscar II 1890.




Karl Seldahl, son till Sven Wolter och regissör av spelet, har i sin tolkning ändrat från antikens Grekland till Jämtland och "riket" Ravund. Vissa karaktärer finns med för att passa in på spelplats och i manus finner man åtskilliga kopplingar till både spelplats och nutida händelser. Spelet framställs som en saga. Naturen runt omkring oss människor, med allt vad väsen vill säga, men även den "inre" naturen i form av instinkter och behov har en självklar plats i spelet. Att bli älskad och känna sig älskad, förföra och bli förförd, ja det gestaltar om inte annat Titania på ett komiskt sätt när hon ofrivilligt blir förälskad i en människa, skogshuggaren Niklas(spelad av Ingemar Virta). Fler förälskade par finns med i spelet. Alicia-markisinnan som är förälskad i Thailändske ädlingen Tjo-la-long, Ing-Mari som får sin käre Per-Anders och så Lena som till slut gifter sig med Lennart. En Midsommarnattsdröm blir till ett lustspel, en fars och även en romantisk komedi. Shakespeare blandar ofta in övernaturliga varelser i sin diktning, det har regissören Karl också lyckats bra med. 

Några av teaterns olika karaktärer:

Först har vi "Skogens folk", de som representerar "oknytt, skrömt och vittra".

Puck, som spelades av Sven Wolter


Oberon och Titania, som spelades av Dag Norgård och Kim Anderzon.


Snärjmåra, Mossa, Stubbe, Myltblomma, Ärta och Asplöv. Alla tillhör de skogens folk.



Människorna i spelet framställs av: Gårdsfolket och skogshuggarna.

Skogshuggarna som i slutet av spelet framför en teater på markisinnans bröllop.


Markisinnans bröllop, gårdsfolket firar. Även Lena och Lennart, Per-Anders och Ing-Mari får varandra till slut.


När det var slut gick jag förbi Kim Anderzon och Sven Wolter. Passade på att fråga om det gick bra att ta en bild, vilket gick så bra så.




Håkan och Ulla-Britt åkte med i vår bil, men från Döda Fallet åkte vi ensamma. Vi åkte via Sollefteå och Sidensjö tillbaka ut till stugan. Träffade förresten på både herr(?) älg, herr(?) räv och fru(?)grävling efter vägen! Hann dock inte föreviga dem på bild, inte nog flink med kameran ;)