Onsdag 21 oktober
Har för en stund sedan kommit hem från en timmes promenad, skönt! Står på tur att få tillträde till badrummet och duschen...
I morrn är det en lite jäktigare kväll. Vi har skjutsning på Hannas innebandy, blir att vi skjutsar även om Hanna inte ska träna. Jag har också möte ang. 80 talsfesten som ÖSK ordnar. Vi i festkommitén ska träffas och planera mer..
Nils har varit hemma från skolan i dag också, har frossa och huvudvärk. Ingen direkt feber, hoppas han mår bättre i morrn. Har i alla fall tänkt att han ska få gå till skolan, men vi får väl se hur han mår i morrnbitti.
Lisa kommer vid 7.20 i morrnbitti. Johan har lovat skjutsa in henne till stan, varifrån hon sedan tar bussen som går till Sundsvall. Därifrån åker hon sedan tåg till Stockholm.
Vi hade pedagogisk eftermiddag, där vi bl.a. dryftade:
Hur kommer det sig att föräldrar ställer krav på skolan, men när skolan påtalar problem av social karaktär (som te x brister hos barnet vad gäller uppförande och språkbruk!) så möts man av att det är ett skolrelaterat problem och därför något som skolan ska ta hand om! (Hemma beter sig barnet inte på det sättet!) Tänk om vi i skolan slapp uppfostra eleverna när det gäller självklara saker som språkbruk och uppförande för att i stället ägna oss åt undervisning?! Som det kan se ut nu så kan elever få ta hem arbete som de missat under lektionstid för att de struntat i att följa "regler" som att komma in när det ringer, eller ägna orimligt mycket tid åt att reda ut konflikter med andra elever eller samtal med fröknarna om oacceptabelt uppförande mot vuxna eller elever på skolan. Jobb som de då sitter hemma och gör medan vi tar "föräldrarollen" och uppfostrar dem i skolan i stället. Låter bakvänt eller hur?!!
Märker också en förändring när det gäller barns lek. Gäller framförallt den fria leken på rasterna. Man leker lekar där sparkar och slag, hängning och halshuggning är "vardagsmat". När man som vuxen skyndar dit och påtalar det olämpliga i det som barnen sysslar med möts man av idel glada miner och "men fröken, vi leker ju bara!" Herregud, var ska det sluta?? Samtidigt så är det verklighet för många av barnen som ägnar stora delar av sin fritid med att titta på tv (tecknat och inte) samt spela spel på tv eller dator, där figurer med olika karaktärer och roller ägnar sig åt precis det som barnen gör på rasterna (sparkas, slåss, handhar vapen av olika slag m.m) utan att någon vuxen där hemma reagerar och tycker det konstigt. Lekarna verkar de även leka hemma med kompisar, men MÄRKER ingen hemma vad de leker?????? Lekar som sedan fortsätter på skolan och som lätt spårar ur då någon "råkade" sparka för hårt eller för att någon blir arg för att ett annat barn inte förstått vad "leken" går ut på.
Nog om detta...
Trevlig kväll på er!